Läs senare

Ett språklyft – en långsiktig investering

03 Feb 2014

Foto: Håkan ElofssonÅterigen en dyster PISA-rapport. Svenska 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap fortsätter att försämras och denna gång har Sverige den sämsta resultatutvecklingen av alla OECD-länder. I läsförståelse är det främst de lågpresterande eleverna som försämrat sina resultat. Skolverket konstaterar att föräldrarnas utbildningsnivå slår igenom allt tydligare i resultaten och att likvärdigheten är starkt hotad.

Här krävs förstås kraftfulla åtgärder. Frågan är bara vilka? Regeringen pekar på läsningens betydelse för allt lärande och satsar 300 miljoner på ett läslyft som ska ”utbilda lärare i effektivare metoder i läsning och skrivning”.

Ett läslyft är nog gott och väl men risken finns att läsförmåga reduceras till en iso­lerad färdighet och till en fråga om att ”knäcka koden”. Det är lätt att glömma att läsning och skrivning faktiskt är högst språkliga aktiviteter. Om man inte bara ska avkoda utan även tolka och för­stå innehållet förutsätts både grundläggande och rätt avancerad språklig kompetens i synnerhet för de allt mer krävande texter eleverna möter i ämnesundervisningen. Man ska alltså inte bara avkoda och förstå de enskilda orden utan också tolka hur de hänger ihop med andra ord i texten (både semantiskt och grammatiskt) för att nå en övergripande förståelse av budskapet i texten som helhet. Det faktum att texter alltid måste förstås ur ett specifikt socialt och kulturellt sammanhang innebär dessutom att texter sällan talar för sig själva utan förutsätter ett gott mått av förförståelse och förmåga att läsa mellan raderna.

Läsningens samband med språklig kom­petens är kanske tydligast när det gäller ­ ordförrådet, som enligt samstämmig forskning är den enskilt viktigaste faktorn för god läsförmåga liksom för skolframgång mer generellt. 97–98 procent av orden i en text ska vara kända för att läsaren ska kunna läsa den med behållning. En lägre grad av täckning gör att läsaren hakar upp sig på alla okända ord, går miste om viktig information och tappar sammanhang och flyt i läsningen.

Forskningen visar att ordförrådets storlek kan variera avsevärt mellan barn med olika språklig och social bakgrund. Det kan handla om skillnader på flera tusen ord vid skolstart – ett språkligt avstånd som dessutom tenderar att öka under skoltiden. Det kan få ödesdigra konsekvenser inte minst inför elevernas möten med de faktatexter som de i allt högre grad förutsätts kunna läsa självständigt i olika ämnen. SO-chocken, eller the ”fourth grade slump” som man ofta refererar till i USA, anspelar på den utslagning som kan bli resultatet av att många elever har svårt att klara denna övergång.

Men lexikala och andra språkliga begränsningar avhjälps knappast med läslyft och ”effektivare läsmetoder”. Eleverna kan också ha språkliga hinder som inte avspeglas i PISA-undersökningarna, som till exempel brister i fråga om muntliga och skriftliga färdigheter och hörförståelse. Om eleverna saknar grundläggande språkliga verktyg, saknas förutsättningarna inte bara för framgångsrik läsutveckling utan för skolframgång generellt. Det krävs långt­gående åtgärder för att säkerställa likvärdighet i skolan. Ett viktig steg i den riktningen är ett språklyft med fokus på en allsidig språkutveckling genom en språkmedveten och språkberikande undervisning i alla klassrum. Det är en investering som ger en säker och god utdelning – inte bara på läsutvecklingen.

Namn Inger Lindberg.
Titel Professor.
Plats Institutionen för språkdidaktik, Stockholms universitet.
Åsikt Ett läslyft räcker inte, vi behöver ett språklyft!

ur Lärarförbundets Magasin