Läs senare

Elevens lärande i centrum – även i biblioteket

05 Nov 2013

Foto: Håkan ElofssonVi befinner oss i ett av kommunens bibliotek som ligger i anslutning till ett par skolor. In genom den öppnade dörren kommer en liten flicka. Den ena höga hyllan efter den andra. I mitten tronar disken och bakom den befinner sig biblio­tekarien. Efter en liten vandring bland hyllorna styr den lilla flickan stegen mot disken. Väl framme når hon inte riktigt upp, det är bara luggen och ögonen som är synliga för bibliotekarien.

– Vad kan jag hjälpa dig med? undrar bibliotekarien med vänlig stämma.

– Jag ska forska, säger den lilla bestämt.

– Forska, om vadå? undrar nu bibliotekarien.

Flickan svarar inte omedelbart. Hennes blick försvinner i fjärran.

– Jag ska forska om världen! säger hon efter att betänketiden är slut.

Denna lilla rörande historia ur verklig­heten får illustrera en del av bibliotekariens roll i förhållande till den undervisning som pågår i olika klasser och i olika åldrar. Säkert kan vi enas om att det flickan ska ägna sig åt knappast är forskning, snarast efterforskning eller informationssökning. Flickans lärare har emellertid sagt att eleverna kan få ”forska” och att de själva kan välja ett område. Valet av område är inte lätt att avgränsa. Så här står nu den lilla flickan och för bibliotekarien gäller det att inte göra henne besviken, utan i stället på ett finurligt sätt få flickan att avgränsa sig så att hon kan få med sig sådan litteratur som kan passa just henne.

Det bibliotekarien gör här kan tyckas vara lärarens arbete. Men den lärare som har många elever samtidigt kan finna det närmast omöjligt att hjälpa alla. I dag, med alltfler virtuella biblioteksresurser, kan det dessutom vara svårare än tidigare att hitta rätt. Därför är måhända bibliotekariens kunnande mer oumbärligt än någonsin. Vilka sökord är egentligen de bästa för att hitta en särskild text? Och i vilken bas söker man? Hur kommer man åt texten?

Bibliotekarien tar sig nu an nästa besökare, en ung man, som vandrar lite planlöst bland hyllorna. Han vill läsa något, säger han svävande. Bibliotekarien undrar då vad han har läst tidigare. Han svarar snabbt att han egentligen inte läst böcker. Men eftersom bibliotekarien anar att den unge mannen menar att han inte läst så­dana böcker som är fint att läsa, det vill säga böcker som ”den bildade medelklassen” brukar läsa, men kanske annat, så fortsätter ändå samtalet. Det visar sig, under samtalets gång, att den unge mannen läst hundratals sidor av Song of ice and fire.

– Men det är väl inte riktiga böcker? frågar han tveksamt.

Bibliotekarien lägger nu stor energi på att berömma den unge mannen och beundra hans läsförmåga. På så vis får han en chans att komma vidare i sin läsning och känna sig bekväm med att vara i biblioteket.

Biblioteket upplevs som ett frirum av många barn och ungdomar, ett ställe dit man kan dra sig tillbaka. Här råder andra lagar än i klassrummet. Bibliotekarien behöver inte, till skillnad från lärare, betygsätta elevers läsning eller deras frågor och svar. I stället är bibliotekarien en vuxen person som har läst mängder av skiftande littera­tur och som eleven har möjlighet att föra ett litterärt samtal med. Ett kravlöst samtal. Tänk om den lilla flickan hade tvingats lösa sin forskning på egen hand och tänk om den unge mannen inte hade blivit tilltalad av en bibliotekarie. Vad hade då skett med deras lärande? Vad hade då hänt med deras självförtroende? Så där elevers lärande står i centrum, bör varje skola ha tillgång till ett bibliotek. Det ska ha generösa öppet­tider och ha lika vänliga och nyfikna bibliotekarier som den som beskrivits här.

Namn Silwa Claesson.
Titel Grundskollärare, lektor i allmän didaktik och docent i pedagogik.
Åsikt Bibliotekarien kan bli elevens lots till fördjupat lärande.

ur Lärarförbundets Magasin