Ingår i temat
Nå högre i engelska
Läs senare

Don’t forget the hamburger

Genom hamburgaren och andra verktyg lär sig Cecilia Lindströms elever att analysera kamraternas texter. Diskussionerna blir bättre och de lär sig engelska på djupet.

av Ellen Larsson
13 Dec 2017
13 Dec 2017
Don’t forget the hamburger
Utpekade. Structure, language and flow är de tre viktigaste aspekterna att hålla i minnet när man läser andras texter. Foto: Susanne Lindholm
Genom hamburgaren och andra verktyg lär sig Cecilia Lindströms elever att analysera kamraternas texter. Diskussionerna blir bättre och de lär sig engelska på djupet.

– Only English in the classroom!

Någon i den strida strömmen av elever markerar språknormen som råder innanför klassrummets fyra väggar efter ett obetänksamt ”Hej” från en besökande reporter. Redan på väg in genom dörröppningen växlar eleverna över till engelska från korridorens småprat på svenska. Eleverna i klass NA1B på Strömbackaskolan i Piteå verkar taggade inför lektionen som väntar. I dag ska de få testa på något nytt – att ge kamratrespons på varandras textanalyser av den skönlitterära boken We were liars.

– ”Va, ska vi läsa varandras texter” är en rätt vanlig reaktion första gången de får testa att ge och ta emot konstruktiv kritik på texter som de skrivit själva. Men nervositeten stillar sig snabbt, säger Cecilia Lindström som är klassens lärare i engelska.

Att låta eleverna få insyn i varandras arbetsprocess handlar inte om att släppa dem vind för våg i klassrummet. Om kamratresponsen ska fungera måste Cecilia Lindström vara tydlig med hur eleverna ska gå till väga, annars riskerar hon att drunkna i frågor om alltifrån textlängder till metoder för källhänvisning. Därför inleder hon lektionen vid tavlan med att låta eleverna arbeta fram kriterierna för konstruktiv kritik tillsammans med henne, förklarar hon och frågar:

– Vad ska ni titta efter när ni läser texterna?

– Hamburgaren, utbrister klassen unisont och eleverna fyller i varandras meningar när de ska förklara vad liknelsen står för: Ur svadan framträder ett gyllene och sesamfrötoppat bröd som representerar textens introduktion som ska locka till läsning. Köttet står för brödtexten som ska vara fullmatad med fakta, tydliga källhänvisningar och gärna kryddat med målande beskrivningar och exempel. Brödet i botten – avslutningen – kan verka lite tråkigt men är ett måste för att få hamburgaren att hålla ihop. Hamburgarliknelsen visar vilken struktur texten ska ha, men ger också en hint om att de olika delarna kan vara mer eller mindre utvecklade.

– Det är svårt att bedöma om en inledning är effektivt skriven. När eleverna bryter ner texter i mindre beståndsdelar och diskuterar dem med varandra blir det lättare för dem att förstå vad de ska göra och hur de kan analysera text på djupet, säger Cecilia Lindström.

Efter femton minuters intensivt sorl sänker sig plötsligt tystnaden över klassrummet. Eleverna arbetar koncentrerat med att läsa en kompis textanalys. Efter en liten stund börjar genomläsningen ge resultat. En elev som snabbt fyller sin tilldelade text med röda understrykningar och anteckningar i marginalen är Samuel Pettersson. Han är van vid arbetssättet från andra ämnen och har inte något emot att ge sin klasskompis konstruktiv kritik, förklarar han.

– Jag har känt honom sedan grundskolan, sett hans utveckling och känner till hans styrkor och svagheter. Det underlättar när jag ska ge feedback och jag vet att han inte tar illa upp om jag ger honom ett råd eller två, säger han och räcker över texten till Albin Stenberg.

En annan elevs text lämnas så gott som orörd. Anteckningarna i marginalen kantas där av glada gubbar, smileys och utropstecken som markerar allt som är bra med texten. Ovationerna bryts endast av några frågetecken som uppmärksammar textförfattaren på det som läsaren inte förstått, men vill att skribenten förklarar. Oavsett uppgift eller metod kommer det alltid att finnas skillnader mellan elever i ett klassrum, konstaterar Cecilia Lindström. Hennes uppgift är att möta eleverna där de är.

– En elev kan ha ett avancerat ordförråd men svårt för att strukturera upp texten medan en annan elev skriver flyhänt men alltför berättande. Därför måste jag alltid föra ett resonemang med eleven: det som du tycker är jobbigt – det är där du måste nöta för att komma vidare.

När det gäller skrivande är det lätt att eleverna fortsätter skriva på en nivå som de redan behärskar. Men alla kan förbättra sitt ordförråd och inte minst lära sig att använda ett mer akademiskt språk. Det är en av sakerna som eleverna tränar på i dag. För att börja reflektera över vilket språk de använder och hur de kan förbättra det låter Cecilia Lindström eleverna använda verktyget Lextutor som visar den procentuella andelen akademiska ord i en text.

– Att kunna visa en elev att hon eller han gått från 3 till 7 procent på ett halvår är jättebra för att få bort känslan av att de inte lär sig någonting. Att visa vad de kan och hur de utvecklats är hemligheten bakom lusten att lära sig mer tror jag, säger Cecilia Lindström.

Ambitionsnivån bland eleverna i klass NA1B är hög och eleverna verkar inte ha något emot att jobba på egen hand. Det är inte lika självklart i alla klasser. Men Cecilia Lindström som har erfarenhet från andra gymnasieprogram menar att kamratrespons kan fungera oavsett elevernas kunskapsnivå, om ramen för uppgiften är tydlig – och eleverna får vara med och förhandla om innehållet.

– Konstruktiv kritik behöver inte handla om att inledningen är effektivt skriven eller att tesen är välformulerad. Ibland kan det räcka att granska om texten har en rubrik, tydliga stycken och en avslutning, säger hon.

Eleven Ida Nilsson, som precis ändrat några detaljer i sin egen text före lämning, tycker att det gav lika mycket att ge som att ta emot feedback.

– Men genomgången i början av lektionen var jätteviktig – och den här, säger hon och lyfter upp en A4-sida med den talande rubriken: Giving peer feedback on a text.

ur Lärarförbundets Magasin