Läs senare

”Det finns alltid något att bygga ifrån”

Att kartlägga kunskaper i SO-ämnen spar värdefull tid. Då kan eleven få rätt undervisning meddetsamma.
– Man måste tänka som med alla andra elever, att de har olika behov, och inte bara se dem som nyanlända, säger Lisa Lundkvist, SO-lärare i Malmö.

25 Jan 2016
”Det finns alltid något att bygga ifrån”
Värdera källor. Hur kan vi veta något om människor i historien? Sharafudin Samadi tar hjälp av bilderna i kartläggningsmaterialet. Foto: Emil Malmborg

I ett rum på fjärde våningen i Mosaikskolan i Malmö sitter Sharafudin Samadi, SO-läraren Lisa Lundkvist och tolken Akmal Sati. Tillsammans ska de ta reda på vad Sharafudin kan i historia. Lisa Lundkvist lägger en inplastad bild av en linje med flera korta streck på framför honom. Hon lägger den vågrätt, men vrider den och visar att den också kan läggas lodrätt. Vad är det?

– Kanske något man mäter med, något matematiskt, svarar Sharafudin Samadi på dari genom tolken.

– Ja, matematiskt kan man ha en tallinje eller en linjal. Man kan också använda den när man pratar om historia, säger Lisa Lundkvist.

Hon förklarar hur tidslinjen visar historisk förändring, genom att peka ut händelser i sitt eget liv på linjen. Sedan ber hon Sharafudin att göra detsamma. Han greppar snabbt vad det handlar om. Hans berättelse slutar för fyra månader sedan – han är då 13 år och åker från Afghanistan till Malmö ”av säkerhetsskäl”.

När hon ställer frågorna följer Lisa Lundkvist Skolverkets kartläggningsmaterial för historia. Det är konkret och systematiskt uppbyggt. Nästa moment handlar om migration. Både Sharafudin och Lisa flyttade ju till Malmö. Vilka orsaker kan finnas till att man flyttar?

– Jag tror att man kanske har olika problem och inte vill stanna i sitt land. Eller kanske har man familjeproblem, svarar han.

Lisa Lundkvist fiskar efter fler skäl. Finns det någon skillnad mellan varför pojkar och flickor flyttar? Först säger Sharafudin att han inte tror att skillnaden är så stor. Det är föräldrarna som bestämmer, de vill att barnen ska få utbildning och slippa växa upp i krig. Sedan kommer han på att pojkar i hans ålder hotas av talibaner som vill utbilda dem till självmordsbombare – därför flyr killar kanske oftare. Lisa Lundkvist drar paralleller till Sverige för hundra år sedan, när många svenskar flyttade till USA. Det känner inte Sharafudin till, men han gissar att det inte var bra i Sverige. Lisa berättar om missväxt och svält och att det mest var unga som flyttade – precis som idag. De pratar om varför det kan vara så.

Dags för nästa avsnitt i kartläggningen. Lisa Lundkvist visar två nya bilder.

– Jag tror inte de där finns nu, säger Sharafudin Samadi och pekar på en bild på dinosaurier.

Han tidsplacerar den bilden före den andra. Lisa frågar vad han tror att människorna på den andra bilden gör, hur de lever och vad de äter. De letar nog efter föda, kanske äter de blad och djuret på bilden, funderar han.

Lisa Lundkvist frågar Sharafudin om han varit på landsbygden någon gång. Det har han, han är uppvuxen
i en by. Hon visar tre bilder – en människa som plöjer med en handplog, oxar framför en plog och en traktor som plöjer. Sharafudin pekar på plogen med oxarna.

– En sådan hade vi också.

Nu blir han engagerad. Han berättar hur de brukade sätta barn på djuren, så att de blev tyngre och plöjde djupare. Traktorernas fördelar känner han väl till, men han har tyvärr aldrig jobbat med en sådan. Att placera bilderna i effektivitetsordning är inte svårt – helst använder man traktor, näst helst oxar. Fortast trött blir man med en handplog.

De fortsätter att titta på bilder. Sharafudin Samadi känner igen både kinesiska muren och Egyptens pyramider. Han kan berätta om vad pyramiderna är och hur de kom till, men han vet inte riktigt när de byggdes.

– Jag har inte läst så mycket om dem, jag vet bara det som min farfar har berättat.

De pratar om statyer och monument och han vet flera orsaker till att de finns. Men vid bilden på en atombomb går han bet. Han ser att det är en explosion, men han har aldrig sett eller hört talas om molnsvampen.

Några frågor berör historiebruk. En bild föreställer människor som firar minnet av när Columbus upptäckte Amerika. På nästa bild protesterar människor mot firandet av Columbus. Det kan ha att göra med att Columbus kanske gjorde dem illa, gissar Sharafudin.

Med hjälp av kartläggningsstödet betar Lisa Lundkvist av uppgift efter uppgift. Hon frågar efter vad Sharafudin Samadi tror och tycker, inte vad som är rätt och fel. Annars är det lätt att det låser sig. Hon fyller i vilka frågor han kan svara på och var det tar stopp. Alla frågor börjar på årskurs 1–3-nivå, i det elevnära. Sedan går hon över till 4–6-nivån och 7–9-nivån.

När kartläggningen är klar tackar hon Sharafudin Samadi för ett trevligt samtal om historia. Svaren för hon sedan in i en sammanfattning, som ger en profil över hans historiekunskaper.

Foto: Emil MalmborgMed vid kartläggningen sitter Anette Petersson. Hon är också SO-lärare och deltar tillsammans med Lisa Lundkvist i en forskningscirkel i kartläggning. Dessutom har hon varit med och tagit fram Skolverkets kartläggningsmaterial i SO.

Både Anette Petersson och Lisa Lundkvist tycker att Sharafudin Samadi är en ganska typisk nyanländ elev just nu – från Afghanistan, med sporadisk skolbakgrund och präglad av muntlig tradition. De kunde se att Sharafudin hade historiekunskaper som han kanske inte själv var medveten om. En del referenskunskap fanns där, han kände till pyramiderna, kinesiska muren och dinosaurier.

Han visade även att han hade förmågan att reflektera över hur man levde på stenåldern och vad det innebar att vara jägare. Lite svårare var det med sambanden mellan då och nu och att hoppa i tiden.

– Det är ett utvecklingsområde att ha med sig i planeringen. Det är också bra att veta att han inte
känner till atombomber, säger Anette Petersson.

Hon berömmer Lisa Lundkvist för att hon avslutade samtalet så fint. Eleven ska gå från kartläggningen och känna att han eller hon faktiskt kan något.

Det är viktigt att fokusera på vad eleverna faktiskt har med sig och inte på bristerna. Därför talar Lisa och Anette inte om kunskapsluckor, utan om utvecklings-områden. Det finns alltid något att bygga ifrån. Även om en elev knappt har gått i skolan, så finns där alltid några kunskaper om historia. Anette Petersson har till exempel bara mött en enda elev som inte kände till Egyptens pyramider.

– Det är inte ett blankt papper vi börjar med. Efter kartläggningen vet vi vad som finns att utgå ifrån, var man kan börja, säger Anette Petersson.

Annars är risken att man som lärare försöker bygga från alla håll och kanter. Det tar tid från eleven. För det
är bråttom. På kort tid ska de nykomna eleverna ta igen vad de andra eleverna redan läst och kan. Alla högstadieelever läser mot målen i nian. Då hinner man inte bygga upp hela det centrala innehållet, utan måste snabbt in i förmågorna.

– Man kan inte slösa bort tid genom att anta vad de kan. Det är elevernas tidsvinst vi talar om, inte lärarnas, säger Anette Petersson.

Lisa Lundkvist har testat kartläggningsmaterialet i SO-ämnena. I SO är det framför allt förmågorna man testar, kopplade till kunskapskraven. Det centrala innehållet är inte lika viktigt. Hon brukar be tolken att lyssna efter ämnesspecifika begrepp som eleven använder. Även om kartläggningsstödet är så lätt att följa att det egentligen kan användas av vem som helst, så betonar båda lärarna att det ska vara en ämnesbehörig lärare som kartlägger. Annars blir det svårt att tolka svaren. Man behöver inte vara duktig på språk, det är ämneskunskaperna det handlar om, understryker de.

– Inget i materialet är nytt för SO-lärarna. Det är ju läroplanen det handlar om. De känner igen det och vet precis vad det handlar om, säger Lisa Lundkvist.

Foto: Emil MalmborgMosaikskolan tar emot alla nyanlända elever i årskurs 7–9 i Malmö. Under hösten har skolan svällt på bredden och höjden, på våning efter våning i kontorshuset har nya klassrum tagits i bruk. Att hinna med att kartlägga alla är en utmaning, i synnerhet som reglerna nu har skärpts. I SO-ämnena är det inte obligatoriskt att kartlägga kunskaperna, men Lisa Lundkvist och Anette Petersson rekommenderar starkt andra SO-lärare att pröva att kartlägga sina elever – det är faktiskt inte så svårt. Börja i det lilla, testa materialet på varandra på skolan, råder de. Se kartläggningsmaterialet som en hjälp, gör det till ditt eget och använd det du tycker är lämpligt, tipsar Lisa Lundkvist.

De välkomnar att bestämmelserna om nyanländas undervisning skärps. När kartläggningen blir likvärdig, så blir förutsättningarna bättre för bra överlämningar mellan skolor och lärare.

– Inte att förglömma: kartläggning är något av det trevligaste man kan göra. Du får reda på elevernas kunskaper och eleverna känner att någon bryr sig om vad de kan, säger Anette Petersson.

Kartläggning i tre steg

Skolverkets kartläggningsmaterial består av tre steg:

Steg 1: Elevens språk och erfarenheter.

Steg 2: Elevens kunskaper inom områdena litteracitet och numeracitet. (Litteracitet handlar om elevens användning av skriftspråk i olika sammanhang och för olika syften. Numeracitet handlar om elevens förmåga att använda matematiskt tänkande.)

Steg 3: Elevens kunskaper i 15 av grundskolans ämnen. Resultaten är grund för lärarens planering av undervisning utifrån elevernas kunskaper i olika ämnen.

Alla artiklar i temat Mer, snabbare, bättre! (5)

ur Lärarförbundets Magasin