Ingår i temat
Skolresan
Läs senare

De tog motorvägen till de heliga rummen

Åttorna i Bjärnum åkte med buss till Malmö och Lund för att besöka helgedomar inom tre olika religioner.

av Ingvar Lagerlöf
28 Aug 2017
28 Aug 2017
De tog motorvägen till de heliga rummen
Integration. Ett syfte med resan är att stärka sammanhållningen mellan eleverna. Foto: Emil Malmborg

– Och så kommer vi ihåg att här på bussen ska alla ha på sig säkerhetsbältet.

De 54 eleverna i årskurs 8 från Bjärnums skola har tagit plats, inräknade av sina tre lärare och två studiehandledare. Två medföljande präster från församlingen är också ombord. Färden kan börja.

Några av flickorna stämmer upp i allsång och längre fram hörs det muntra skratt. Det är bara elva mil från det lilla samhället Bjärnum i norra Skåne till Malmö, men bussresan dit är ändå ett litet äventyr för eleverna.

– Flera av eleverna har aldrig varit i Malmö förut, knappt längre än till Hässleholm. Nästa läsår ska klassindelningen göras om så det här är lite av en avslutningsresa för dem, förklarar läraren Åsa Eklöf när bussen rullar ut på länsväg 117 söderut.

Men så värst mycket av Malmö kommer eleverna inte att få se denna dag. Programmet är späckat: besök i en synagoga, en moské och en kyrka ska hinnas med innan bussen ska vara tillbaka i Bjärnum klockan fyra. När bussen passerar motorvägen runt Malmö konstaterar Åsa Eklöf att de redan är några minuter försenade.

Det är tredje året i rad som Åsa Eklöf och hennes kollegor gör denna utflykt med åttorna. Det finns gott om kyrkor i Bjärnum med omnejd att besöka men inga synagogor och moskéer. Studiebesök i tre skilda gudstjänstlokaler på samma dag ger ett bra underlag att diskutera skillnader och likheter mellan tre betydande religioner.

Åsa Eklöf ser resan också som en del av ett integrationsprojekt där eleverna kan få en större förståelse för varandras kulturella bakgrunder. Skolan har många nyanlända elever varav några av dem går i årskurs 8 och är med på denna resa.

– Jag vill att eleverna ska få med sig ett vi-tänk, inte ett vi och dom. Det spelar ingen roll om du är född i Bjärnum eller i Syrien, säger Åsa Eklöf.

Morgontrafiken har minskat och bussen är snart framme vid första stoppet: Malmö ortodoxa synagoga. Eleverna kliver raskt av men inte i helt ordnad tropp. Läraren Robert Arvidsson tvingas rikta ett varningens ord till pojkarna som står mitt i körbanan på Betaniaplan framför helgedomen.

– Se upp, nu är ni i storstan. Det är inte säkert att bilarna bryr sig om att stanna bara för att det står någon mitt i gatan, hojtar han vilket får eleverna att hastigt ta sig upp på trottoaren.

Stefania Kahn från judiska församlingen väntar vid grinden och välkomnar besökarna. Innan de får stiga på påminner hon eleverna om säkerhetsläget vid synagogan, grinden måste slås igen så att den blir låst efter att alla har passerat.

Några av pojkarna tar på sig sina medhavda kepsar eller mössor, de som inte har någon huvudbonad med sig måste låna en kippa att ha på hjässan innan de träder in i lokalen. När alla har satt sig i bänkarna låter Stefania Kahn elevernas frågor till stor del styra samtalet.

– Vad är det skrivet på för språk där uppe på skåpet, undrar en elev och får svaret att det är hebreiska.

Stefania Kahn fortsätter berätta och svarar på fler frågor. Hur ser Gud ut? Ingen vet, konstaterar hon och pekar ut mot avsaknaden av föreställande bilder i synagogan, precis som i moskén men i motsats till den kristna kyrkan. Så Gud kan vara en buske eller en sten? Du kan diskutera denna fråga i många år utan att få reda på det, svarar hon.

Hon berättar om den judiska gudstjänsten och om vigseln. Får man vara homosexuell, undrar en elev.

– Ortodoxa judar viger inte homosexuella, men mer progressiva rabbiner kan göra det, förklarar Stefania Kahn innan hon visar en traditionell bönemantel för eleverna och tar några steg uppför en trappa för att öppna skåpet där torarullarna förvaras.

Studiebesöket är över och nu gäller det att få med sig alla grejer, hasta ut till bussen och kliva ombord igen. Ytterligare en helgedom ska hinnas med före lunch. När alla elever är inräknade tar bussen vägen ut ur centrum mot Jägersro och Islamic center.

Vid Stora moskén i Malmö är det mer liv och rörelse än vid synagogan, kanske på grund av att eleverna på den intilliggande Ögårdsskolan är ute och leker på rasten. Solen tittar fram över moskéns stora gårdsplan och det finns tid till en minut med lite skratt och flams innan det är dags att gå in.

Här är inget krav på huvudbonad, men det är skilda ingångar för pojkar och flickor. Skorna ska tas av och placeras på en hylla. Eleverna blir lite förvirrade när de kommer in i det stora och praktfullt dekorerade bönerummet och inte hittar någonstans att sitta.

– Det här kommer ta en stund. Sätt er ner på mattan, föreslår Nimet Nesimi som är värd för studiebesöket.

Elever och personal sjunker ned i den mjuka och blåmönstrade mattan som täcker bönerummets hela golvyta medan Nimet Nesimi berättar om rummets olika delar och vad de har för funktioner. Medan han fortsätter att tala om olika ritualer och tankar inom islam verkar koncentrationen och blodsockernivån sjunka hos några av tonåringarna som har fått vänta länge på lunchen.

Men när en av flickorna frågar om kvinnans ställning inom islam skärps uppmärksamheten. Eleverna är pålästa och ställer skarpa följdfrågor när de inte får tydliga svar. Nu blir det lite mer laddad stämning för första gången denna dag.

Men efteråt verkar det ändå vara bönerummets matta som har gjort störst intryck. En fantastisk matta som var härlig att sjunka ner i, tycker ett par av eleverna.

– Jag blev ganska distraherad av mattan. Det är lätt att bli distraherad av mjuka mattor, säger eleven Hugo Persson.

Han tycker annars att det har varit en intressant resa än så länge.

– Hittills har det varit kul. Moskéer har man ju sett mycket på bild, men jag visste inte riktigt hur en synagoga såg ut. Det är en sak att lära sig i klassrummet om olika religioner och en annan att vara på plats där folk faktiskt ber. Det blir en helt annan grej, det blir tydligare vad religionerna står för, tycker han.

Bussen har nu lämnat Malmö och navigerar mellan cyklister och varubilar i Lunds trånga stadskärna.

– Min mormor gifte sig där i rådhuset, utropar en av eleverna plötsligt och pekar ut genom fönstret.

Utanför resans sista anhalt, Lunds domkyrka, kliver alla av och lärarna plockar fram frallor, frukt och måltidsdryck. Några av eleverna står kvar i små grupper utanför kyrkporten och tuggar hastigt i sig sin lunch medan andra söker sig till trappan och bänkarna vid parken Lundagård intill kyrkan.

De två prästerna från Bjärnum hugger också in på varsin fralla. Svenska kyrkan bekostar större delen av resan och även Rotary har varit med och finansierat. Utan de pengarna hade dagens resa knappast varit möjlig att genomföra.

– Det här är en viktig resa för att skapa förståelse mellan olika religioner. I dag arbetar vi mycket tillsammans över religionerna. Det är en del av vårt uppdrag, säger prästen Staffan Örneskans.

När mackorna och frukten är uppätna och resterna ihopsamlade och kastade i en säck är det dags för lärarna att samla ihop sina elever som spridit ut sig runt domkyrkan.

– 9, 10, 11 …, räknar Åsa Eklöf in eleverna samtidigt som hon delar in dem i två grupper. Inne i kyrkan möts de av nära 1 000 års historia av sten, glas och färg. När ögonen börjar vänja sig vid dunklet drar guiden Caroline Ulvros och prästen Jonas Persson i några trådar i den väv av myter, legender och fakta som har format Lunds domkyrka.

Någon som kan vara jätten Finn omfamnar en pelare i kryptan, men varför han gör det är det ingen som vet. När det medeltida högkorets stolar flyttats vid renoveringar har man hittat mängder av vardagliga föremål som besökare tappat under seklernas gång. Den katolska läran om brödets förvandling till Kristi kropp antyds genom det särskilda skåp där det överblivna brödet efter nattvarden förvarades.

– Man fick inte kasta Kristi kropp, förklarar Jonas Persson.

Eleverna Anastasia Siankevich och Loke Persson tycker att besöken vid helgedomarna har varit av blandad kvalitet. Dagen har ändå varit givande och framför allt har det varit ett plus att hinna med så mycket under en dag.

– I skolan lär man sig ofta om en religion i taget. Nu när man får möta tre religioner på en dag får man möjlighet att jämföra, säger Anastasia Siankevich.

När läraren Robert Arvidsson sneddar över Domkyrkoplatsen mot bussen tillsammans med en grupp elever som behöver leta upp en toalett har de andra redan satt sig på sina platser. Motorn brummar i gång och chauffören styr ut från trottoarkanten. Nu är det bara en timme och en kvart hem till Bjärnum.

Alla artiklar i temat Skolresan (7)

ur Lärarförbundets Magasin