Läs senare

De släpper aldrig den röda tråden

Berättandet är i centrum under hela låg- och mellanstadiet på Sörgårdsskolan
i Gislaved. Så har det varit sedan 2005 och lärarna ser hur fler elever numera kan hålla ihop dramaturgin i sina berättelser, trots att texterna blivit längre.

03 Okt 2012

– Elin, du får välja huvudkaraktären idag!
– En hund!
– Okej, och vad har då hunden för önskan?
– Den vill gå i skolan!
Den röda tråden ringlar som en smal, ivrig orm över golvet i klassrummet. Den representerar den berättelse som växer fram i F-klassen. Och inte helt slumpmässigt: Ord som början, huvudkaraktär, önskan, hinder – eller ”krångel” som de små barnen säger – lösning och slut vägleder barn och pedagoger i arbetet. En av lärarna ritar på tavlan, hundens framfart illustreras och den andra läraren dramatiserar hinderbanan, som är ytterligare ett stöd för berättandet. Hindren som huvudkaraktären stöter på skapar spänning i berättelsen. Läsaren/lyssnaren blir nyfiken och frågar sig: Hur ska det gå?

Foto: Anders Andersson

Sedan åker pennor, färger och papper fram; alla ska rita och måla sin berättelse.
– Steg för steg lär sig barnen, i det här fallet redan i F-klassen, hur en text är uppbyggd eftersom de bygger texter som ett pussel och kan namnge de olika delarna. En gemensam begreppsapparat gör att vi kan ha textsamtal på en högre, mycket mer utvecklande nivå än tidigare, säger Lisbeth Larsson som är en av lärarna.
Och den röda berättartråden löper även över årskurserna. Flera klasser har redan jobbat med detta i hela låg- och mellanstadiet. I rektorsområdet har man tagit fram riktlinjer som kallas Språklinan, ett dokument för att tydliggöra det pedagogiska arbetet med elevernas språk-, läs- och skrivutveckling som de arbetar med från förskola till årskurs 6. Medan F-klassen arbetar med dramaturgi och berättelsens röda tråd, arbetar fjärdeklassarna och deras lärare Annika Håkansson i dag bland annat med kompisrespons. De läser upp sina texter för varandra två och två. Sedan ska de svara på frågorna: På vilket sätt liknar era texter varandra? På vilket sätt liknar de inte varandra? Jesper Söderström och Edvin Åqvist Mårtensson tvekar lite inför uppgiften. De tycker båda att det roligaste är att tänka ut berättelser.
– Det är lite svårare sedan när man ska skriva ner dem, säger Jesper Söderström. Edvin Åqvist Mårtensson berättar att de ofta jobbar med att läsa sina texter för varandra.

Enligt lgr 11 ska eleverna redan i årskurs 3 kunna skriva berättelser med en tydlig handling och skapa litterära gestalter. I årskurs 9 fördjupas kraven på kunskap i dramaturgi. Men på Sörgårdsskolan började det här arbetet redan 2005, med en processinriktad fortbildning på sex träffar under ett läsår. All pedagogisk personal deltog och mellan träffarna prövade de metoden, som kallas Makete-metoden, med sina elever. De har fortfarande minst en inspirationsträff per år för att hålla igång arbetet, och till sin hjälp har lärarna skrivutvecklaren och grundskolläraren Veronica Grönte. Det är hon som sedan 1993 har utvecklat Maketemetoden, en skrivmetodik utifrån teaterns och filmens dramaturgi, som finns beskriven i hennes bok Pennvässaren.

Sonja Sävås är rektor på Sörgårdsskolan och har varit drivande i arbetet. Hon har sett till att lärarna fått tid till kontinuerlig fortbildning i berättandets dramaturgi.
– Vi ser ju så goda resultat, så vi kommer definitivt att fortsätta så här. Det viktigaste är nog att alla lärare här på skolan jobbar med detta, att kunskapen finns i hela kollegiet, säger hon.

Foto: Anders AnderssonVeronica Gröntes metod bygger på hennes övertygelse om berättelsens kraft som pedagogiskt verktyg.
– Elevernas dramatiska berättelser med invävd information och fakta gör att vi minns. Berättelsen gör att fakta blir begripliga eftersom det skapas ett sammanhang, säger hon.
Hennes drivkraft sedan många år är att lära eleverna grunderna i berättandet. Förutom språkutveckling
och bättre betyg är kunskap om drama-turgins användning i olika medier helt klart en demokratifråga, menar hon.
– Det är många olika genrer som eleverna ska få möta i skolan, men berättelsen är grunden för dem alla. Början, mitt och slut ska det finnas oavsett om det är en instruktion, en argumentation eller en tidningsartikel.
En röd tråd är grundläggande, menar Veronica Grönte. Ett sätt är att börja med att lära barnen berättelsens struktur och röda tråd, för att sen gå vidare till andra genrer. Baskunskapen finns då och underlättar det fortsatta arbetet. Hennes första tanke var alltså inte att eleverna skulle bli duktiga på att skriva.
– Det enda jag tänkte på var att jag ville försöka bidra till att eleverna hittar sin inre motivation, och det är så enkelt när vi använder spelfilmens uppbyggnad som jämförelse och inspiration när vi skriver själva. Jag önskade att eleverna skulle finna sin egen motor och känna samma glada överraskning som jag själv kände över att få effektiva verktyg till mitt eget berättelsebygge.
Makete-metodiken består av övningar som går ut på att eleverna skriver korta texter. Övningarna är skapade för att det ska vara enkelt att ge respons på dem, både för lärare och andra elever. När uppgiften är tydligt avgränsad och man jobbar med något specifikt, som till exempel struktur, gestaltning eller inre monolog, då går det lätt och snabbt att fokusera blick och tanke. Detta för att kunna fånga den språkliga finess som verkligen fungerar, iaktta den och ge en konkret och beskrivande respons som lyfter både text och författare.
– Och inte bara säga "Bra!" som vi så ofta gör i skolan när vi har ont om tid, åtminstone vi på låg- och mellanstadiet. En viktig poäng är att elevernas språkliga medvetenhet ökar genom responsen och så gör också deras känsla av tillfredställelse och lust, menar Veronica Grönte.
– Jag tänker att i all denna betygsjakt och stress med att nå målen behöver vi betona vikten av att finna glädjen och lusten i arbetet. Det är viktigare nu än någonsin!

Makete-metoden

  • Steg för steg lär sig eleverna hur en text är uppbyggd eftersom de bygger texter som ett pussel och kan namnge de olika delarna.Elevens förmåga att utveckla sina egna texter ökar eftersom berättelsens struktur blir synlig.
     
  • En gemensam begreppsapparat gör att lärare och elever kan ha textsamtal på en utvecklande nivå.
     
  • Med specifika frågeställningar och responskort lär sig eleverna, efter gemensamma gruppövningar, att själva ge respons på varandras texter.
     
  • Insikten om vad undertext är utvecklas, eftersom eleverna själva skriver texter med undertext.
     
  • Spelfilm används för att hjälpa eleverna förstå berättelsens uppbyggnad. Det gynnar måluppfyllelsen och elevernas glädje och motivation på vägen dit.
     
  • Eleverna förstår vad som förväntas av dem. De känner att de lyckas.

Så bedöms texterna i Sörgårdsskolan
Sörgårdsskolans lärare har arbetat fram ett gemensamt sätt att bedöma elevtexter i de nationella proven i svenska för årskurs 5. I smågrupper, så kallade analysgrupper, har lärarna läst och analyserat det fria skrivandet och gjort en gemensam bedömning av varje text. Sedan har de jämfört årets resultat med tidigare klasser. De har arbetat med samma textfokus under de sex år som analysen pågått.
Ett resultat som de sett är att texterna har blivit mycket längre. År 2005 var det en elev som skrev en berättelse som innehöll mer än 350 ord, 2008 gjorde mer än var tredje elev det. Trots det har fler texter en röd tråd.

Dessa punkter tittar lärarna särskilt på:

  • Eleven kan berätta sammanhängande och intressant.
     
  • Eleven klarar att ha en början, mitten och ett slut. Början och slutet hänger ihop.
     
  • Eleven använder anföring, varierad meningsbyggnad, ljudhärmande ord, exempelvis ”bilens motor hostade igång”, ”kulsprutan lät ratata”.
     
  • Eleven använder sig av retoriska grepp (frågor, utrop, spänningshöjande avbrott) och styckeindelning.

Läs mer
Webben
:
Det finns flera webbsidor med och om Veronica Grönte och hennes verksamhet:
www.makete.se

www.dramaturgi.se

www.forfattarskola.se

Böcker:

  • Pennvässaren. Av Veronica Grönte.
  • Fruktan, medkänsla och kritisk distans: Den väster-ländska dramateorins historia. Av Per Arne Tjäder.
  • Dramatiskt berättande. Av Mats Ödeen.

ur Lärarförbundets Magasin