Läs senare

Behövs ett tredje svenskämne?

17 Mar 2014

Foto: Andy Prhat”Men hur gör ni egentligen? De kan ju ingen svenska alls när de kommer, hur undervisar man då?”

Arbetar man med nyanlända elever är frågorna väldigt vanligt förekommande. Vilket inte är speciellt konstigt eftersom man ofta, när man tänker på undervisning, utgår från att lärare och elever har ett gemensamt språk att kommunicera på. Som lärare för nyanlända behöver vi tänka annorlunda för att kunna anpassa
undervisningen till ”varje elevs förutsättningar och behov” samt se till att undervisningen ”främjar elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper”. Att det är en komplex process och en stor utmaning att undervisa nyanlända elever är ingen underdrift. Därför var det med värme som jag härom dagen läste ett blogginlägg av Sara Persson, förstelärare i Västervik och lärare för nyanlända, där hon beskriver hur hon gör och vilka aspekter hon tycker är viktiga i undervisningen.

”Vad mycket svenska de kan redan! Hur kan de vara så duktiga?” berättar Sara att hon får höra från kollegor och i inlägget ger hon det självklara svaret på frågan: Det handlar om explicit undervisning med språkinlärning i meningsfulla sammanhang med fokus på höga förväntningar, interaktion, stöttning, ett formativt förhållningssätt och att se på elevernas flerspråkighet som en resurs och tillgång. Så självklart men ändå så svårt. Svaret på frågan ”Hur gör man när man undervisar nyanlända elever?” behöver vi undersöka mer och framför allt behöver vi utveckla våra arbetssätt så vår undervisning verkligen vilar på forskning och beprövad erfarenhet. På riktigt.

Som tur var pågår för tillfället många viktiga insatser med fokus på nyanlända elever. Det tas fram kartläggnings- och bedömningsmaterial och stora satsningar görs på kompetensutveckling. Insatser som inte kommer en dag för sent. Vi är många lärare för nyanlända som länge har brottats med att undervisa utifrån en kursplan i svenska som andraspråk som inte alls är anpassad utifrån våra elever – och drömmen om ett bedömningsmaterial som utgår ifrån de nyanlända elevernas språkkunskaper i svenska verkar i framtiden bli sann. Men, är det tillräckligt? Fungerar kursplanen i svenska som andraspråk i undervisningen av nyanlända elever? Och om den inte gör det, ska den då skrivas om utifrån de nyanlända elevernas förutsättningar? Vad händer i så fall med alla de flerspråkiga elever som inte längre definieras som nyanlända, eller som aldrig ens varit nyanlända, men som ändå är i behov av undervisning i svenska som andraspråk? Ska vi då ha tre svenskämnen med tre kursplaner? Eller ska de elever som inte definieras som nyanlända enbart undervisas i ämnet svenska? Är svensklärarna i så fall beredda på detta? Och har svensklärare tillräcklig kompetens i att undervisa elever som har svenska som sitt andraspråk – och kan svensklärare bedöma dessa elevers andraspråksutveckling?

Arbetsplats Norrbackaskolan i Märsta och Stockholms universitet.
Yrkesbana Har jobbat som lärare för nyanlända och flerspråkiga elever sedan 1999.
Gör på fritiden Umgås med familj och vänner.
Viktig bok Pauline Gibbons böcker om språk- och kunskaps­utvecklande arbetssätt.
Det bästa jag vet Att lära av och med andra.
Favoritcitat ”Underskatta inte kraften i det som är svårt!” (Anne-Marie Körling)
Min blogg nyisvenskaskolan.blogspot.com och skollyftet.se.

ur Lärarförbundets Magasin