Ingår i temat
Att mäta lärande
Läs senare

Bedömning i SO — en svår konst

Betyg från årskurs 6 och, med stor sannolikhet, nationella prov i SO. Det kommer att kräva en ny bedömarkompetens hos mellanstadielärare, anser forskare Johan Samuelsson.

09 Mar 2011

Illustration: Erica Jacobson
Vilka kunskaper är
det som bedöms i SO och vad finns för bedömningskultur i ämnen som saknar nationella prov? Det är frågor som Johan Samuelsson, lärarutbildare och forskare, söker svar på.

Johan Samuelsson ingår i ett projekt där forskare vid Karlstads universitet undersöker SO-undervisningen på mellanstadiet. Under två år ska han studera och utveckla den summativa och formativa bedömningspraktiken i SO med fokus på historia.

När projektet startade hade inte beslut om betyg i årskurs 6 fattats. Med införande av betyg och sannolikt också nationella prov i SO om några år har frågan om bedömning på mellanstadiet blivit allt mer aktuell, konstaterar han.

– Det finns ett stort intresse för bedömningsfrågor i den politiska skoldebatten samtidigt som mycket forskning betonar att bedömning tycks styra undervisningens innehåll och hur man uppfattar ämnen.

Ett nytt regelsystem kommer att kräva en ny bedömningskompetens. Det kommer att utvecklas en annan praktik när det inte längre handlar om skriftliga omdömen, anser Johan Samuelsson.
 
I en inledande studie har han gått igenom 80 individuella utvecklingsplaner med skriftliga omdömen i historia på mellanstadiet.

– Studien visar på en bristande förmåga att formulera både summativa och formativa omdömen i SO. Lärare saknar bedömningsrepertoar och har ett dåligt utvecklat språk i SO-bedömning.

Han jämför med ämnen som har nationella prov och menar att det utvecklats en annan bedömningspraktik i de ämnena. Lärare har arbetat mer med ämnesspecifika bedömningsfrågor i svenska, matematik och engelska. Det finns ett mer varierat sätt att uttrycka sig på i de ämnena.

– Sättet att göra bedömningar tycks skilja sig åt, till exempel förmågan att formulera vad ett godkänt i historia är och vilka mål man ska sträva mot.

Lärare har skyldighet att beskriva elevens kunskaper och kunskapsutveckling i alla ämnen.

I de skriftliga omdömena som Johan Samuelsson studerat saknas formativa inslag i historia. Det finns lite information om vad eleverna kan och ännu mindre om vad de ska utveckla. Även de summativa omdömena var tunna, berättar han.

– Man kan fråga sig om elever och föräldrar för­står vad eleven egentligen kan? Och har man problem med att formulera vad eleven kan, blir det också svårt att formulera vad de ska utveckla för kunskaper.

Omdömena är sparsmakade och kortfattade. När olika kunskapskvaliteter nämns utvecklas de inte. En variant är att koppla kortfattade omdömen till färdigtryckta målbeskrivningar. Ibland beskrivs kunskapsnivån bara med ett kryss i en ruta. Ofta saknas en framåtsyftande kommentar. Johan Samuelsson poängterar att det inte är lärarnas fel. Skolorna måste ge lärare förutsättningar att diskutera bedömningsfrågor även i SO.

– Det är lätt att förstå att det blivit så. Lärare har ont om tid och har inte fått någon träning i att bedöma i SO. Det har inte funnits någon bedömningskultur i SO-ämnena.

Bedömningskompetens är inte bara en likvärdighetsfråga, anser han.

– Forskning visar att om elevers lärande ska utvecklas är det nödvändigt att lärare kan formulera kunskapsnivåer med ämnesspecifika termer.

Det är viktigt att formen för bedömning, det vill säga hur proven ser ut, stärker ämnets karaktär och kunskapssyn. I svenskämnet examineras man till exempel genom att skriva uppsatser, det ligger i linje med ämnet, förklarar Johan Samuelsson.

I materialet finns exempel på att eleverna experimenterat och byggt hus i fysiken, spunnit i tekniken och haft exkursion i biologin.

– Jag ser inget liknande i historia. Bedömningsformerna i undersökningen är inte specifikt historiska.

Även i SO bör det finnas bedömningsformer som ligger i linje med ämnenas kunskap, tycker Johan Samuelsson.

– I historia skulle man till exempel kunna arbeta med enklare former av källmaterial och göra egna berättelser om hur det var i det förflutna.

Ett problem är att många klasslärare, som ofta undervisar i alla ämnen, kan ha bristande ämneskunskaper i SO. Det gör det svårt att identifiera centrala kunskaper och formulera kunskapskrav.

– Forskning visar att lärare som har en bred ämnesdidaktisk repertoar, som kan identifiera centrala per­spektiv och motiverar för eleven varför han eller hon fått ett visst betyg, samt hur eleven ska utveckla sitt lärande, får bra resultat.

Att sätta betyg i årskurs 6 kommer att vara ovant för många lärare. Det finns få kvar som satt betyg på mellanstadiet.

Skolverket håller bland annat på att ta fram kommentarmaterial till de nya kursplanerna och ett generellt stödmaterial till bedömning. Just nu arbetar Malmö högskola, Karlstads universitet och Göteborgs universitet med bedömningsstöd i historia och religion för årskurs 9. Stödet ska tydliggöra målen i kursplanen. I dagsläget finns inget liknande för årskurs 6.

I dagarna avgörs det om nationella prov ska in­föras i SO. Proven innebär både möjligheter och risker, menar Johan Samuelsson.

– Ett dåligt utformat nationellt prov kan styra fel, ett bra utformat prov skulle kunna ha bra effekt på undervisningen.

Johan Samuelsson är lektor i historiedidaktik vid Karlstads universitet och forskar om bedömningsfrågor i SO. Beslut om nationella prov i SO fattas inom den närmaste tiden.

Alla artiklar i temat Att mäta lärande (8)

ur Lärarförbundets Magasin