Läs senare

Bara jag räcker inte

av Suzanne Gynnhammar
13 Dec 2017
13 Dec 2017

Det är jag, SO-läraren. Och så 30 nya små 7:or. Vi ska lära känna varandra och arbeta tillsammans i några år framåt. En del elever är flerspråkiga, några nyanlända och en hop har svenska som modersmål.

Det ska nog gå bra. Jag är rätt van. Har jobbat med nyanlända elever i flera år nu. Lärt mig alltmer om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Höga förväntningar, lagom utmanande uppgifter, stöttning. Strukturerat.

Det börjar bra. Eleverna är på. Vi jobbar tillsammans. Mycket i par och i grupp. Jag känner mig glad och är stolt över mina elever. Jag vet modersmålets betydelse för lärandet och låter elever som talar samma modersmål få jobba tillsammans. Uppmanar dem att använda både modersmålet och svenskan. Eleverna är nöjda. Och när det plötsligt en dag kommer en nyanländ elev kan hen lätt slinka in i en av grupperna. I smyg berömmer jag mig själv för att jag varit så smart att jag gjort dessa gruppkonstellationer. Och jag vet precis vad jag ska skriva min kommande krönika om.

Trodde jag, ja …

Suzanne Gynnhammar

Jobbar som: Lärare 4–9 i SO, svenska som andraspråk och studie- och yrkesvägledare på
Navets skola, Örebro.

Yrkeserfarenhet: Lärare.

Gör på fritiden: Städar, kläcker idéer och pratar.

Viktig bok och film: Saltkråkan.

Gillar: Ligga i sanden, gräva med händerna och läsa en bok.

Ogillar: Råttor, kokt potatis och korkade beslut.

Viktigaste frågan: Varför?

Längtar efter: Att nyanlända ska ges samma chanser.

För det kommer en vardag som visar att det kanske inte var så lätt. Vi lär känna varandra bättre och min bild blir mer utförlig. Jag ser de stora behov som finns. Elever som har svårt att hålla koncentrationen och fokusera på arbetet, som har svårt att läsa en text, svårt att hänga med i arbetet. Ljudvolymen i klassrummet stiger. Och den nya eleven uttrycker hur svårt det är att förstå. Och inte hjälper det att få använda modersmålet. Hen hann endast gå i årskurs ett innan kriget kom emellan. Begreppen och förståelsen finns inte på modersmålet. En tid i en svensk förberedelseklass, utan SO-undervisning, är inte tillräckligt för att hänga med. Och jag, jag är fortfarande bara en. En som ska räcka för alla. För alla de 30 eleverna med skiftande behov.

Jag funderar och funderar. Hur ska jag skapa den där undervisningen som ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära? Hur ska jag anpassa undervisningen efter varje elevs förutsättningar och behov? Mina höga förväntningar, kunskap i språk- och kunskapsutvecklande undervisning och noga planerade undervisning räcker inte. Jag känner mig otillräcklig. Jag borde ju kunna bättre.

Samtidigt blir jag arg över hela situationen. Inser mina begränsningar och blir både ilsken och trött över våra förutsättningar i klassrummet. Vi talar om hur viktig läraren är för elevernas möjlighet att lyckas. Helt rätt, men det räcker inte. Mer behövs. Vi kanske borde prata mer om vilka förutsättningar lärare ges att lyckas?

Det är jag. Och det är mina 30 elever. Och sedan då?

ur Lärarförbundets Magasin