Ingår i temat
Tala! Lyssna!
Läs senare

Att tala kräver träning – och respons

Den muntliga framställningen behöver få samma status i klassrummet som den
skriftliga inlämningsuppgiften, anser forskaren Cecilia Olsson Jers. Det är det bästa sättet att bemöta elevernas oro för att tala inför andra.
– Många pratar om talängslan. I själva verket handlar det om en bristande förståelse för hur retorik fungerar, säger hon.

15 Sep 2013
Att tala kräver träning – och respons
Illustration: Moa Hoff

Varför är det viktigt att lära sig tala inför publik?
Cecilia Olsson Jers, lektor vid Malmö högskola och forskare med inriktning på muntlig och skriftlig framställning, suckar när jag ställer frågan.

Visst kan man prata om behovet av att snacka sig fram i livet, säger hon. Om hur många som har det talade ordet som sitt främsta arbetsredskap, och om hur de flesta jobb i dag kräver verbal förmåga på ett sätt som var otänkbart förr.

Men att reducera retoriken till en genväg på arbetsmarknaden är att göra ämnet en otjänst.

– Att träna muntlig kommunikation i klassrummet handlar om djupa demokratiska rättigheter. Den elev som talar inför andra övar på att föra fram en åsikt. Det handlar om att ge alla lika möjlighet att göra sin röst hörd, och om att lära sig att lyssna på andra, säger hon.

Våren 2010 disputerade hon på avhandlingen Klassrummet som muntlig arena och i fjol gav hon ut en lärarhandbok med samma namn. Syftet med avhandlingen var att gå till botten med hur – eller snarare om – vikten av att lära sig tala och lyssna lyfts fram i klassrummet. I ett års tid följde Cecilia Olsson Jers en gymnasieklass i ämnena svenska, geografi och historia. Hon lyssnade och studerade elevernas muntliga framställningar, intervjuade dem om hur de upplevde sina egna insatser och följde snacket i korridorerna inför
och efter lektionerna.

Undersökningsresultaten var nedslående. Ingenstans i skolan fann hon en strukturerad process kring arbetet med muntliga framställningar. Många elever förberedde sig minuterna före lektionen och helt improviserade framföranden var vanliga. Lärarens respons upplevdes av eleverna i bästa fall som tunn och allmän, i värsta fall som fullkomligt intetsägande.

– Responsen var ofta på det som kallas för actio, själva framträdandet, och det som syns i ögonblicket. Saker som ögonkontakt, att läsa innantill och att titta på publiken i stället för ut genom fönstret. Det är väldigt basala saker som har mer med psykologi än med retorik att göra, säger Cecilia Olsson Jers.

Typiskt sett belönades självsäkra elever med en utåtriktad personlighet och förmåga att improvisera. De lyftes fram av läraren som goda exempel, men utan någon djupare diskussion om vad som fick just deras framställningar att fungera.

– Elever som till exempel är fotbollstränare eller spelar teater på fritiden klarar sig ofta bra. De är vana vid att tala inför andra och får ofta god respons från läraren. Men det blir en medioker respons: ”Det var bra, det var ett intressant ämne” och så vidare.

– De kunde inte sätta fingret på det själva, men i elevernas sätt att prata om responsen så fann jag ett stort ”varför?”. Varför blev det misslyckat den här gången? Varför kändes just den här framställningen bra? Det fick de aldrig riktigt svar på.

Arbetssättet riskerar att spä på det som i dagligt tal lite slarvigt benämns talängslan. Problemet är vida utbrett. Enligt en undersökning beställd av Utbildningsradion har 18 procent av alla elever på gymnasiet eller högstadiet någon gång stannat hemma för att slippa prata inför andra. Men det är också föremål för många missförstånd, anser Cecilia Olsson Jers.

– Talängslan är egentligen fel ord. Det är ett medicinskt begrepp som har att göra med social fobi. Snarare handlar det om en oro som bottnar i en bristande förståelse för hur retorik fungerar, säger hon.

Att avdramatisera synen på den oro många känner för att tala inför andra är viktigt, menar Cecilia Olsson Jers. Först då kan problemet angripas och hanteras av läraren.

– Man upphöjer en ovisshet till någonting av medicinsk dignitet, vilket inte stämmer. Ibland hör man att en av fyra lider av talängslan. Mer korrekt vore att säga att hundra procent gör det. Jag föreläser mycket och är alltid lite nervös innan jag går upp på scenen.

Lösningen handlar om att arbeta strukturerat med retorik i klassrummet, menar hon. Det behövs en process där lärare och elever arbetar lika noga med att förbereda muntliga framställningar som med skriftliga inlämningsuppgifter.

– Med skrivuppgifter så börjar arbetet tidigt. Texter går mellan läraren och eleven, fram och tillbaka. Det ges respons och texten blir gradvis bättre. Vad gäller det muntliga så får eleverna ofta veta att det här avsnittet ska vi redovisa muntligt. Ni får tio minuter till förfogande och ni får gärna lägga upp det som en argumentation. Det är allt.

– I stället måste talprocessen bli synlig inne i klassrummet, på samma sätt som skrivprocessen är det. Eleverna måste få möjlighet att testa sina argument, öva på inledningar, lägga in lyssnarmarkörer och så vidare, hela tiden med stöd från läraren.

Läroplanen är i sammanhanget inget problem, menar Cecilia Olsson Jers. Tvärt-om lägger Lgr 11 stor vikt vid det talade ordet jämfört med tidigare. Däremot måste lärarkårens kunskaper i ämnet bli bättre.

– Det är kanske inte så viktigt för eleverna att lära sig den teoretiska retoriken, men det är otroligt viktigt att läraren kan den. Jag känner inte till en enda lärarutbildning som jobbar med hur man lyssnar på en muntlig argumentation efter teser, argument och stödargument till exempel.

– Sådant måste en lärare få tid att sätta sig in i, och dessutom få träna på att ge eleverna ordentlig respons. Det är med sådana kunskaper man kan analysera de kommunikativa situationer som uppstår i klassrummet och hjälpa eleverna att bli bättre.

Cecilia Olsson Jers är lektor vid Malmö högskola. Hennes forskning ligger inom fältet svenska med didaktisk inriktning, med särskilt fokus på muntlig och skriftlig framställning. Hennes avhandling heter Klassrummet som muntlig arena: att bygga och etablera ethos (Malmö högskola).

Lärarhandboken med titeln Klassrummet som muntlig arena: att tala fram sin
trovärdighet
bygger på avhandlingen och tidigare undersökningar.

Cecilia Olsson Jers bloggar om retorik på www.ceciliaolssonjers.se.

ur Lärarförbundets Magasin