Läs senare

”Att sluka böcker leder inte till läsförståelse”

Svenska lärare har inte ord för att beskriva läsförståelse, feedback och bedömning. Det har de däremot i Kanada, eftersom termerna finns definierade i skolans styrdokument. Ett professionellt språk underlättar arbetet, visar Barbro Westlunds avhandling.

19 Maj 2014
”Att sluka böcker  leder inte till läsförståelse”
Illustration: Erica Jacobson

Det var Barbro Westlund som introducerade ”läsfixarna” i svensk skola. Numera är de fyra figurerna både kända och använda. Spågumman som förutspår vad som ska hända i en text. Detektiven som förklarar svåra ord. Den nyfikna apan som formulerar frågor och cowboyen som sammanfattar. Allihop beskrevs i Att undervisa i läsförståelse från 2009 och förekommer i dag som tygdockor, illustrerade bokmärken och utklädda lågstadielärare i klassrummen. Figurerna gestaltar olika läsförståelsestrategier som bygger på amerikansk forskning från 1980-talet, så kallad reciprocal teaching.

– Det är intressant att det tagit så lång tid för den att komma till Sverige. Vi har fokuserat mycket på hur vi lär barn att läsa, och tänkt att om de kan läsa flytande så kommer läsförståelsen automatiskt. Där har vi tänkt fel, säger Barbro Westlund.

Nu har hon disputerat och beskriver sin avhandling som en fortsättning på den förra boken. Den här gången fördjupar hon sig i bedömning av läsförståelse och har gjort en jämförelse mellan Sverige och Kanada. Två länder med väldigt olika resultat i internationella kunskapsmätningar.

– Skillnaden är att i Kanada undervisar man aktivt i läsförståelsestrategier från låg ålder, säger hon.

Illustration: Erica JacobsonI avhandlingen finns några intressanta iakttagelser när det gäller kulturen kring läsning. I Kanada anses det till exempel självklart att framgångsrika människor läser många olika sorters böcker. Eleverna tränas därför i att läsa flera böcker parallellt och att diskutera vad de läst med klasskamraterna. På så vis skapas en inspirerande ”reading community”.

– Eleverna diskuterade texter i grupp på ett sätt som jag aldrig sett i Sverige, säger Barbro Westlund. De kunde inte bara beskriva hur en karaktär kände sig utan också hur de kom fram till det. Eleverna turades om att vara lärare för varandra på ett väldigt intressant sätt. Då fick den vuxna läraren tid att sitta ner i grupperna och vara ett stöd i diskussionerna.

I Sverige siktar man mer på individuell ”läslust”, vilket Barbro Westlund är kritisk till.

– Jag förstår att man menar något positivt med det. Men djupare läsförståelse uppnår man genom ansträngning, inte genom att sluka böcker. Det är den eftertänksamma läsningen som utvecklar. Den som kräver tankestopp. Det är då jag gör textkopplingar till mig själv, till omvärlden och till andra texter som jag har läst, säger hon.

I arbetet med avhandlingen intervjuade Barbro Westlund totalt tio mellanstadielärare i Stockholm och Vancouver. De fick frågor om hur de definierar läsförståelse, vilka metoder de använder och hur de jobbar med bedömning och feedback. De kanadensiska lärarna fram­står generellt som mer genomtänkta och reflekterande än sina svenska kollegor.

– Jag var inte beredd på det, säger Barbro Westlund. Ett tag undrade jag om de hade tid att läsa ny forskning på kvällarna, med tanke på hur de uttryckte sig.

Kanadensarna använde nämligen avancerade termer och begrepp när de pratade om läsförståelse. Undervisningen gick till stor del ut på att analysera texter och relatera dem till egna erfarenheter, både lästa och upplevda. Dessutom problematiserade lärarna bedömningen och erkände att det var en svår utmaning. Arbe­tet präglades, enligt Barbro Westlund, av en stor medvetenhet.

De svenska lärarna, däremot, hade ett mer ”mekaniskt” sätt att arbeta. De mätte elevernas kunskaper genom färdigformulerade kontrollfrågor i läromedel och via punkterna i Lus, läsutvecklingsschemat som de var tvingade att använda enligt direktiv från sin huvudman. Vid bedömningen hänvisade de ofta till magkänsla, intuition och erfarenhet.

Lärarna gav svävande beskrivningar av ordet läsförståelse. Det enda gemensamma begrepp de använde – förutom ”läslust” – var ”att läsa mellan raderna”.

– I Kanada talade man i stället om inferenser och betydelsen av metakognition. Överhuvudtaget hade de lärarna ett mer utvecklat professionellt språk, som vi borde anamma inom svensk skola, säger Barbro Westlund.

Termen feedback uppfattade man också helt olika. I Sverige betydde det i princip att säga ”jättebra jobbat!” till en elev. I Kanada handlade det om att utvärdera elevernas kunskaper och koppla det till sin egen undervisning för att se vilka förändringar som behövde göras.

När Barbro Westlund studerade styrdokumenten i de båda länderna förstod hon var skillnaden låg. I de kanadensiska kurs- och läroplanerna fanns termerna läsförståelse, läs-strategier, bedömning och feedback förklarat.

– Allt var beskrivet och definierat, säger hon. När jag såg det sambandet förstod jag att de kanadensiska lärarna hade bättre förutsättningar att både undervisa och bedöma läsförståelse. Läroplanen är en lagtext och det måste vara tydligt hur den ska tolkas.

Slutsatsen blev att de svenska lärarna såg bedömning som en produkt medan de kanadensiska kollegorna hanterade det som en process, vilket är mer korrekt enligt aktuell forskning. Men detta är inte så konstigt, menar Barbro Westlund, när bedömning och betyg ligger under samma rubrik i de svenska styrdokumenten och därför riskerar att blandas ihop.

Sedan studien gjordes har Sverige fått en ny läroplan, där ord som lässtrategier finns med. Barbro Westlunds läsfixare har också bidragit till att göra kunskaperna tillgängliga och inspirerat till nya arbetssätt bland svenska lärare. Men hon är ändå inte helt nöjd med utvecklingen:

– Jag ser risker. Det är lätt att tro att vi har hittat receptet nu. Men det får inte bli en ”quick fix”. Att undervisa och bedöma i läsförståelse är komplext. Jag blir orolig när jag ser att vissa lägger till en femte figur bland läsfixarna och ändå kallar det reciprocal teaching. Med vilken rätt ändrar man ett väletablerat teoretiskt ramverk utan att fundera på konsekvenserna? Då bör man kalla modellen för något annat!

Barbro Westlunds avhandling Att bedöma elevers läsförståelse. En jämförelse mellan svenska och kanadensiska bedömningsdiskurser i grundskolans mellanår är utgiven på bokförlaget Natur & Kultur.

ur Lärarförbundets Magasin