Ingår i temat
Läslyft pågår!
Läs senare

Alla vill spela i läsmatchen

Svenska barn läser allt mindre – och sämre. För att vända trenden kraftsamlar idrottstjärnor, artister och privata aktörer. Och regeringen satsar 800 miljoner kronor på ett läslyft i skolorna. Hur långt räcker det?

08 Sep 2014
Alla vill spela i läsmatchen
Lässugna Dregen och sexåriga Amanda berättar historier i UR:s program Lässugen. Foto: Bengt Allebrink

Solen skiner över konstgräsplanen på Vendelsömalms IP. Från skateparken intill hörs dovt dunkande musik. Bortom de höga stängs­len syns skolan, som ligger öde sedan några timmar.

Nioåringarna spelar träningsmatch och det blå laget leder över det vita. Försenade föräldrar stressar från parkeringen medan barnen kränger av överdragskläderna i farten.

På planen råder full koncentration.

Plötsligt skumpar bokbussen in på cykelvägen och fortsätter nerför backen. Träningen avbryts och barnen flockas framför sidodörren. Mobiltelefoner hålls upp, kameraläge på.

Ut kliver kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Ingen fotar.

Alla väntar på Marta Vieira da Silva och Caroline Seger, två av fotbollsvärldens största stjärnor. De är kvällens huvudattraktion i Avspark, ett läsprojekt som Haninge kommun driver med stöd av Statens kulturråd. Förutom de här VIP-turerna med bokbussen anordnas inspirationskvällar för familjer och utdelning av fotbollsböcker till ungdomslag. Målet är att nå nya läsargrupper genom idrottsrörelsen.

Lena Adelsohn Liljeroth berättar att idén är hämtad från Åland:

– Man märkte att killarna läste sämre än tjejerna. Då började biblioteken i varje hamn att samarbeta med de lokala fotbollsklubbarna, vilket gav goda resultat. Läsningen skapade samhörighet mellan föräldrar, barn och ledare. Jag tror att det här är ett bra sätt att vinna både tjejer och killar till läsningen. Fotbollslag åker ju ofta buss till matcher och cuper. Det kan vara avkopplande att läsa en bok på resan.

Avspark är ett av många läsfrämjande projekt som fått statligt stöd sedan Litteraturutredningen 2012 slog fast att litteraturens ställning i Sverige riskerar att försvagas, speciellt bland barn och unga och då särskilt hos pojkar. Utredarna föreslog ”Ett läslyft för Sverige” med sikte på att inom fem år vända den negativa trenden. Forskare, beslutsfattare och aktörer inom både kulturområdet och föreningslivet skulle uppmuntras till samarbete.

Nu har läsningen fått ytterligare draghjälp av krigsrubriker om katastrofala resultat i internationella mätningar som Pisa och Pirls. På ett decennium har Sverige gått från toppen till botten när det gäller ungas läsförståelse.

Det är jobbigt för landets självbild.

Sverige har nämligen varit en läsande nation ända sedan reformationen på 1500-talet. Då översattes Bibelns ord från latin, så att var och en kunde läsa Lilla katekesen av Martin Luther i hemmet. Det skulle göra människorna fromma och lydiga, hoppades kyrkan. Läsningen blev en del av samhället. För att få gifta sig var man tvungen att konfirmera sig – och då behövde man vara läskunnig. Modern forskning visar också att svenskar än i dag har en särskilt stark tro på det skrivna ordet som sanningsbärande. I en mätning av vuxnas (16–65-åringars) läsförståelse som OECD gjorde i mitten av 1990-talet var Sverige bäst av alla medverkande länder.

Därför kraftsamlar samhället för att lyfta läsningen igen. Och staten bekostar det mesta, både via riktade bidrag till läsfrämjande insatser och genom public service. Utbildningsradion fick förra året 50 miljoner kronor i extra anslag för att stimulera intresset för läsning. Efter det har det kommit program som Livet i Bokstavs-landet, Magiska biblioteket, Meka med ABC och Lässsugen, där bland andra hårdrocksgitarristen Dregen, komikern Özz Nûjen och skådespelaren Eva Röse högläser bilderböcker i tv.

Men en del initiativ kommer från privata aktörer. Före sommaren lanserade till exempel Svenska Dagbladet en läs- och skrivsajt där lärare och elever kan få boktips och skrivråd.

Foto: Adreas AppellSuccéförfattaren och mellanstadieläraren Martin Widmark, känd för bland annat LasseMaja-böckerna, startade för ett par år sedan organisationen En läsande klass. På en presskonferens på Junibacken i Stockholm i början av april presenterades även läromedlet En läsande klass. Det innehåller lektionsplaneringar, textutdrag och handledning för att undervisa i läsförståelsestrategier, något många lärare saknar kunskaper i enligt en undersökning som organisationen hänvisar till. Boken skickas ut gratis till alla grundskolor i Sverige. På en hemsida finns över 800 barnlitterära texter som skänkts till projektet av upphovsmännen. Pengarna till tryckningen kommer från Postkodlotteriets kulturfond.

– Egentligen borde kanske Skolverket fått i uppdrag av utbildningsdepartementet att göra det här. Men det uppdraget kom aldrig. Jag tyckte att situationen var akut, säger Martin Widmark. Man ska absolut vara skeptisk till privata initiativ i skolan, men En läsande klass är gjord av lärare för lärare och därför tror jag så starkt på det här. Om staten skulle tagit initiativet skulle det blivit otroligt dyrt och för­modligen ogörligt. Jag hoppas att vi bidrar till att läsförståelsestrategier blir en del av det pedagogiska blodomloppet.

Han tycker att det breda intresset för läsning börjar likna en folkrörelse. Martin Widmark är övertygad om att engagemanget på sikt kommer att gynna lärarkåren, eftersom fler får förståelse för yrkets komplexitet.

– Att lära sig läsa är ett hårt men inte nödvändigtvis tråkigt arbete. I demokratins namn måste den inlärningen ske i skolan. Men barn behöver läsa eller bli lästa för även på fritiden och där har föräldrar och andra vuxna ett ansvar. De senaste Pisaresultaten blev en käftsmäll för alla. Jag tror att lärarna kommer att få jobba i en väldig medvind de närmaste åren. Speciellt nu, när även myndigheterna fått syn på bristen på fortbildning, säger Martin Widmark.

För ungefär samtidigt som En läsande klass släppte sina gratistjänster kom regeringens vårbudget, där 803 miljoner ska gå till Läslyftet, en satsning som pågår mellan 2014 och 2018. Totalt beräknas 32 000 lärare omfattas av fortbildningsinsatsen med fokus på läs- och skrivförmåga. I Skolverkets redovisning för regeringsuppdraget framgår att läsförståelse i olika ämnen är prioriterat. Läslyftet ska genomföras efter samma modell som Matematiklyftet, där handledare och processledare sprider nya kunskaper via kollegialt lärande. Skolverket kommer att publicera stödmaterial på en webbportal.

Mikael Nordenfors, lärarutbildare vid insti-tutionen för svenska språket på Göteborgs universitet, tycker att satsningen är alltför kortsiktig. Han beskriver det som ”akutmedicin” för att snabbt lindra symptomet, alltså de dåliga Pisa-resultaten från i fjol. Men det kommer knappast att bota i längden.

– Läslyftet skulle kunna vara ett bra avstamp till något större, säger han. Än så länge är det ett projekt som kommer att ta slut 2018. Men vad händer med kommande generationer? Hur ska kunskaperna förvaltas och bibehållas? undrar han.

Det finns fler problem med modellen, enligt Mikael Nordenfors.

– Staten har ingen kontroll över likvärdigheten och kvaliteten eftersom de enskilda handledarna kan ges helt olika förutsättningar av sina respektive huvudmän.

Dessutom är hela fortbildningssatsningen frivillig, vilket kan leda till att främst de som redan är duktiga och engagerade anmäler sig.

– Tänk om skolor med sämst resultat struntar i Läslyftet. Då får det ingen effekt alls. Det här kan vara bättre än ingenting, men vi har ingen aning om hur mycket bättre än ingenting, säger Mikael Nordenfors.

Han menar att den fortbildning som lärare i dag har ”på papperet” inte räcker för att utveckla professionens kunskaper.

– Man måste ta hänsyn till behov och vilja, men också till plikt och skyldighet. Det är inte hållbart att en hel yrkeskår inte måste delta i fortbildning. Och så länge det är så, så måste inte huvudmännen intressera sig för det. Det här är en elefant i rummet som ingen pratar om. Jag har aldrig sett en statlig eller kommunal kompetensutvecklingsplan som säkerställer yrkeslivslång fortbildning. En sådan blir oändligt dyr, men skulle exempelvis kunna finansieras av staten genom en öronmärkt höjning av elevpengen, säger han.

Erica Jonvallen är undervisningsråd på Skolverket och arbetar med Läslyftets utformning. Hon håller med om att det finns risker med kollegialt lärande, till exempel tidsbrist och att handledarna har olika förutsättningar.

– Huvudmän och rektorer har en viktig uppgift att organisera verksamheten, säger hon. Det finns många både statliga och lokala utvecklingsinsatser som konkurrerar om utrymmet i skolorna. Här gäller det att prioritera klokt och se hur dessa kan hänga ihop.

Erica Jonvallen ser en långsiktighet i det kollegiala lärandet, som är tänkt att förändra fortbildningskulturen på sikt. Läslyftet ska ses som ett stöd för det, med statlig finansiering.

– Modellen är byggd för att fortsätta efter att projektet avslutas. Att tillsammans med sina kollegor ta till sig forskning, planera och diskutera undervisningen måste bli en del av lärarnas vardag. Då får det inte vara för komplicerat. På Skolverket får vi hela tiden nya erfarenheter som kan leda till förbättringar. Vårt arbete med detta sker i dialog med både representanter från verksamheterna och från lärosäten.

På Vendelsömalms IP väntar barnen tål-modigt på idolerna Marta Viera da Silva och Caroline Seger. Det visar sig att stjärnorna kommer i en följebil som är försenad.

Clara Andersson, elva år, står utanför bokbussen tillsammans med tre klubbkamrater i Vendelsö IK. De andra ser mest fram emot att få autografer. Clara Andersson är den enda i gruppen som kan tänka sig att låna en bok. Hon är också ensam om att ha läsning som ett fritidsintresse. Laget ingår i en läsecirkel som arrangeras av Avspark. Alla spelarna har fått var sitt exemplar av boken Fans – Motståndarna. Clara Andersson gillade den och ser fram emot att läsa de andra delarna i serien. Hon tycker att det är bra att bokbussen kommer till träningen:

– Det är roligare och enklare än att gå till biblioteket.

ur Lärarförbundets Magasin